Idag läste jag en debatt artikel i
DN skriven under av
253 akademiska forskare. Undertecknarna menar att regeringen använder Forum för levande historia, som börjat en kampanj mot kommunism, i eget syfte och därmed lägger sig i historian och historieskrivning.
Dessa akademiska forskare skriver bland annat:
Men det innebär i praktiken att historieämnet görs till slagfält för en ideologisk regeringskampanj. Det riskerar att skada den öppenhet och kritiska hållning som kännetecknar god historisk forskning. Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Det är i diktaturer, inte i demokratier, som historieskrivningen ställs i statens tjänst.
Jag vill först och främst betona att jag håller med dessa forskares värderingar. Historia ska inte vara en arena för ideologisk konflikt eller krig. Historia ska skrivas neutralt där sanningarna kommer med, för det är genom att lära av historian vi kan bygga vår framtid. Så det är inget fel med dessa forskares värderingar. Men en sak irriterar mig ganska mycket, eller irritera är kanske inte rätt ord. Jag känner mig mer besviken. En del av dessa forskare känner jag väl till och det är ingen tvekan om att de personligen är goda människor, men varför har de hållit tyst om detta tidigare och börjat protestera när kommunismen attackeras?
Det är sagt att historien skrivs av vinnarna, och det stämmer. Så är det även idag. Ja, det är fel och måste ändras, men besviken blir man när dessa forskare blundade tidigare (kanske inte alla, men de flesta). För de flesta är det inte okänt att den första deklarationen skrevs av Kyros den Store (Cyrus the Great, eller som iranierna kallar honom Korosh-e Bozorg). Kyros var den Konung som skapade staten Iran för ca 2567 år sedan och i hans deklaration kan vi läsa om religionsfrihet, förbjud mot slaveri med mera. Inget av detta nämns i dagens historieböcker på gymnasie- och universitetsnivå. Läser man en kurs i mänskliga rättigheter så står det heller ingenting (åtminstone inte mycket) om Kyros den Store. Varför?
Varför får man inte lära sig om de goda saker som kommer från Iran, t.ex. försäkringssystemet, att kvinnor som var gravida fick stanna hemma från arbetet och fick pengar från staten etc.? Varför är det ingen som berättar om att postsystemet skapades i Iran? Det enda stället man läser om Iran är om kriget mellan Iran och Grekland, där det står att Iran förlorade kriget om Maraton. Det sista anses vara fel enligt iranska forskare och historiker, men inget av det nämns i historieböckerna. Det enda man får läsa är grekernas version. Varför? Givetvis får man heller inte läsa mycket om många andra stora civilisationer och det mesta vi får läsa handlar om Greklands och västvärlden.
För mig är svaren på dessa varför-frågor tydliga. Västvärlden, i syfte att starka sig själv, försöker försvaga/förtrycka andra civilisationers identitet och historia. Genom att västvärlden kopplar sin identitet till den antika Grekland skapar de en identitet för sig själv och identitet är en av de viktigaste grundpelarna i säkerhets politik. För att bevara sin identitet måste de även förtrycka andra civilisationers historia. Just detta sker i västvärlden (givetvis i andra delar av världen också, men bara för att andra gör det betyder det väl inte att vi ska göra det?).
Nu är det viktigt att ställa en annan fråga. Varför har dessa akademiska forskare hållit tyst om detta men protesterar snabbt när det kommer till kommunismen? En del skulle påstå att historieböckerna inte skrivs av ”staten” och därför är det okej, men glöm inte att utbildningsdepartementet kan i sin utbildnings- och läroplan besluta att även andra civilisationers historia ska utläras, eller åtminstone inte bli förtryckt (t.ex. angående Maraton där många forskares resultat blir försummad). Jag menar, det är jätte konstigt att studenter inte får lära sig något/mycket om Kyros den Store när de läser om mänskliga rättigheter.
Jag vill åter betona att jag delar dessa forskares värdering, men att de ska börja protestera när just kommunismen hotas tycker jag är konstigt. Var är dessa forskare när andra åsikter hotas (t.ex. nazimen) eller historien beskrivs felaktigt? Var har de varit tidigare? Personligen förväntade jag mig mycket mer av akademiska forskare, men nu… nu är jag väldigt besviken. Visst vet jag att även forskare har egna intressen och att ingen kan vara objektiv, men att det ska gå så långt kunde jag inte tänka mig.
Jag skulle önska att alla dessa forskare, och även andra människor, trodde på de nämnda värderingarna och följde dem. Att prata gott men inte handla gott är dubbelmoral.
